Håkan & Taube

Håkan har fått årets Evert Taube-stipendium! Ingen överraskning kanske men väldigt välförtjänt så klart! Grattis Håkan!

Taube delade alltid tronen med Morrissey.
– Morrissey stod för utanförskapskänslan, där man hämtade kraft, och Taube för flykten, romantiken.

Tidningen Vi som tillsammans med Taubesällskapet delar ut priset gjorde en lång intervju med Håkan som finns att läsa på deras hemsida. Gör det!

Som alltid längtar jag efter mer Håkan-material. Men det dröjer med all sannolikhet ett bra tag. Men plocka fram alla skivorna igen och lyssna, lyssna, sjung, låt dig svepas med i flykten, romantiken och till viss del utanförskapskänslan. Det har jag själv gjort sedan jag var sexton och kommer fortsätta göra så länge jag lever förmodligen.

Någon gång kommer jag också köpa den massiva och enormt snygga Evert Taube-boxen som gavs ut förra året. Där finns alla låtar som han gav ut. Och det femtiotal Taubelåtar jag hittills har hört är alla så rasande bra att man faktiskt lockas att tro att det var bättre förr. När man kunde mönstra på en båt till främmande hav, möta vackra kvinnor i nya länder, se skönheten i en solnedgång på Utö och allt där emellan. Att kunna övertyga så starkt som både Håkan och Evert kan är sannerligen den största prestation en artist kan åstadkomma. Länge leve dem båda!

Moneybrother!

Jag vet, jag borde ha tipsat om det här långt tidigare. Men bättre sent än aldrig. Moneybrother var med i Stinas talkshow i svt för en tid sedan och körde en ny låt. De säger aldrig i programmet vad låten heter men i eftertexten står det att den heter Just another summer. Sonic meddelar att nya singeln heter Just another summer och släpps 4 juli.

Klicka på länken genast om bläddra fram knappt 27 minuter in i programmet så får ni också se Just another summer. Här framförd tillsammans med Salem Al Fakir och Calle Real. Men skynda på för svt tar nog ner klippet gissningsvis denna vecka och låten finns inte på youtube heller.

Vad det gäller själva låten är det en sedvanlig moneybrotherdänga med vers på vers, sluddrigt, intensivt mellansnack, blås, rock 'n' roll och hundra procent energi. Jag gillar verkligen hans sätt att skriva låtar. Ofta är de ju väldigt kompakta med ordrika verser tätt på varandra och så en förlösande refräng, plus ett massivt men ändå inte överdånigt komp som till slut lyfter låten till ett stort klimax precis innan den klingar ut. Precis så bra är Just another summer, den påminner lite om Reconsider me vilket förstås är ett jätteplus.

Folk som har läst den här bloggen ett tag vet att jag gillar Moneybrother väldigt mycket. Han är en sån som ofta ser väldigt cool ut. Som en person man gärna skulle hänga med en utekväll. Folkparksturnén med Moneybrother, Säkert! och Salem Al Fakir är givetvis ett måste. Och sommaren tillsammans med Just another summer kommer att bli lika fantastisk som alla andra somrar!

Världens bästa låt goes dansband!

Yippie!

Torgny Melins har spelat in en version av Kom igen Lena! Världens bästa låt! Motiveringen finns här!

Faktum är att Torgny Melins version är riktigt skön, typsikt dansbandsstuk med saxofonsolo och allt. Köp den på iTunes, det är värt nio kr bara för att få höra hur sångaren tar sig an det supersnabba partiet mot slutet av låten.

Jag har alltid trott att det är omöjligt att spela in covers på alla låtar som är så där riktigt, riktigt bra men detta blir på sätt och vis en motreplik på den teorin. Att göra covers så naturtroget som möjligt brukar ofta bli tråkigt, men om man tar och stuvar om en låt till en helt annan genre brukar det bli rätt sjysst. Håkans inspelning (precis som allt annat han har gjort) är fylld med kärlek och ett bultande hjärta och Torgny Melins tar sin dansbandskärlek och sjunger låten som om det vore deras egen. Stort.

Fina visor - den alternativa listan

För lite sedan presenterade jag en lista över de tio finaste visorna men jag motiverade inte placeringarna på något sätt. Den enda motivering jag kan ge är lyssna på dem alla! Det är fantastiska låtar på alla sätt.

Som alltid med listor finns det saker som inte fick plats så nu tänkte jag lista några alternativa visfavoriter. Utan rangordning men med motiveringar.

Svante Thuresson - Du är en vårvind i april
En jazzig, episk kärlekslåt om att vilja vara två. Svåremotståndlig.

Lars Winnerbäck - Söndermarken
"Och en skivaffär i centrum som ett hål genom kulissen ut i verkligheten, drömmen. Ut till färgerna man bara ser på bio" pryder sidhuvudet här på bloggen. För varje år som går inser jag att skivaffärerna i centrum snart bara är ett minne blott. Winnerbäck sjunger sin livshistoria i tolv verser och bara det gör låten värd att älska och raden om "nyponbuskar, nyponbuskar, hela vägen nyponbuskar" är en favorit.

Agnetha Fältskog - Tack för en underbar vanlig dag
Sentimentalt, gråtfärdigt och patetiskt och alldeles, alldeles underbart.

Monica Zetterlund - Sakta vi gå genom stan
Basen! Basen! Georg Riedel spelar som en kung!

Lill Lindfors - Alltid nåt som får mig att minnas
En cover på (There's) Always something there to remind me av Burt Bacharach och Hal David och Lill sjunger så bra, så bra.

Evert Taube - Serenaden i Prästgatan
Grabbgänget står nere på gatan och spanar på en blondin bakom en gardin och funderar på om stuprännan håller för att klättra upp "ty längs stuprännan upp till din himmel är vägen alltför smal."

Beatles & popen

Hur mycket man än försöker lyssna på ny musik (alltså sånt som är nytt för mig) och hävda att man lyssnar på saker som sextiotalsjazz, sjuttiotalssoul och Bob Marley och samba så är jag i grund och botten en poppojke. Det var så allt började.

Jag kan inte riktigt fly bort från det.
Vet inte om jag vill det heller.
Pop är ju ändå sjukt kul emellanåt.
Pop är dans, dans, dans när den är som bäst.

Men pop kan också stå mig upp i halsen om det blir för lite, vad ska man säga, tryck i det. Pop med ensamma män med gitarr, depressionstexter eller alldeles för gullig indie kan lätt bli för mycket.

Men pop är ju också favoriter som Håkan Hellström, Björns vänner, Nick Lowe, Simon & Garfunkel och The Beatles.

Beatles var en relativt tidig kärlek i livet. Jag var sexton när jag fick skivan 1 i julklapp (lika gammal var jag när jag hörde Håkan också). Och Help var en av de allra första mp3-filer jag lyssnade på för sådär tio år sedan.

Nu har jag plockat fram 1 igen och inser hur väl de låtarna sitter i kroppen, de flesta texterna, handklappen, gitarrtonerna och alla "yeah" och "ohh" och "ahh". Det här är popmusik som fortfarande slår typ alla samtida band trots att dessa låtar är fyrtio år gamla. Beatles var först men det är inte bara därför som de är störst i historien.

Beatles hade ju vad all pop egentligen handlar om, om du frågar mig. Melodier. Pop kan också handla väldigt mycket om texter men grunden i pop är ändå melodierna för mig. Jazz, reggae, soul har oftare rytmen som grund. Beatles besatt ett melodisinne som få kommer i närheten av (Paul Simon är en bra kandidat), nu som då.

Nu tror jag det är dags att skaffa något eller flera av deras klassiska album också. Jag tror jag börjar med Revolver.

A bossa elétrica live = kärlek

Måste bara skriva av mig lite efter A bossa elétricas spelning här på Flamman i onsdags. Vilken helt fantastisk kväll! Jag hade peppat för konserten ändå sedan 28 januari då jag skrev detta blogginlägg. Trots väldigt höga förväntningar blev jag ändå golvad när de eldade på sin samba så hårt de bara kunde.

Jag brukar säga att Miriam Aïda är Sveriges bästa jazzsångerska och när man hör henne live är blir man alltid förvånad hur mycket kraft det rymms i strupen på henne. Om hon bara ville skulle hon nog kunna köra utan mikrofon på sina konserter.

För alla A bossa elétrica-fans där ute kan jag berätta att körde de ett antal nya låtar, bland annat en cover på Jorge Bens Mas que nada. De verkar ha planer på en ny skiva men de sa inget om när den kan tänkas komma ut. Men för min del är jag inte ett dugg orolig. När den väl kommer ut kommer den förmodligen att knäcka mig lika hårt som spelningen i onsdag. Det var den bästa konsert jag sett sedan Moneybrother blåste bort taket på Platens i vintras. Då som nu var det enda jag kände när sista låten klingat ut total kärlek. I onsdags sa jag saker som "musik blir ju inte bättre än så här" och jag tycker verkligen det just nu. A bossa elétrica är ett band att älska hämningslöst. Jag kommer följa dem vart de än går och tills nästa skiva kommer ut kommer jag bara gå runt och le och fortsätta spela Eletrificacao högre och högre för varje gång. Kärlek.