bob hund - Stenåldern kan börja

Plats 2. bob hund - Stenåldern kan börja

Silverplatsen! bob hund!

Det här är inte nästan
detta är precis
du är inte ensam
du är bara envis

bob hund bjuder fler citeringsvärda strofer än något annat band. Alla texter står för sig själva och de allra flesta skulle lätt gå att trycka upp på en t-shirt och sälja i mängder.

Men bob hund är också ett sprudlande energiskt band. En rockorkester där gnisslet är en given medlem, om man säger så.

För min del började kärleken till bob hund just med denna skivan. Då var det 2001, jag var 17 år. Jag åkte från Jönköping bort till Huskvarna för att de hade rea på skivan trots att den var splitter ny. På vägen hem hann jag läsa hela texthäftet och tänkte att det här kommer jag att gilla.

Väljer du olycklig kärlek?
Ingen kärlek alls?

Den sommaren hade jag också turen att få spela för bob hund. Fast det är inte lika stort som det kanske låter. Jag deltog i en liten orkester som var lunchunderhållning på en vägkrog vid E4:an. Vi satt på en liten veranda och spelade. Helt plötsligt viskar trummisen till mig: Är inte det där bob hund?. Jag tittade upp och ser Johnny Essing stå och röka. Lite senare skymtade Thomas Öberg förbi. Det var en märklig händelse, men kul. Men ingen av oss vågade gå fram och prata med dem.

Jag känner ett behov av att gå fram och göra bort mig
jag känner ett behov av att gå fram och berätta allt för dig

Jag samlar ibland mod genom att nynna den strofen i huvudet. Det känns ibland som att det finns ett bob hund-citat för alla situationer. För några veckor sedan, sent på en söndagkväll, smsade jag en vän:

Snart har helgen vecka 48 tagit slut.

Två minuter senare kom svaret:

Det är sent och det dröjer lite till!

Stor nördvarning...

När jag lyssnar på skivan nu inser jag att Ner på jorden är bra mycket bättre än vad jag minns den. Den är en av skivans starkaste låtar, och då är hela skivan väldigt stark! Skall du hänga med? Nä?!, Dansa efter min pipa, Stora tankar i lilla berg- och dalbanan, Och där står du, Sista beställningen, äh, alla låtar är egentligen hits.

Jag har aldrig sett bob hund live, men i maj är det äntligen dags, på Cirkus i Stockholm brakar det loss. Kommer bli mycket fint. Till sist, bob hund har också sagt det sannaste som går att säga:

Det sista som ska tystna är musiken i mitt huvud

Årets album

Jag rankar bara fem album plus en bubblare i år. Det är fem album jag lyssnat mycket på. Övriga album jag köpt i år har jag inte spelat så mycket som de kanske förtjänar så därför rangordnar jag inte dem heller.


5. The Last shadow puppets - The age of the understatement
Bitvis fantastisk pop med stora blinkningar till sextiotalets allra mest dramatiska, stråkfyllda popmusik. De här grabbarna kommer gå riktigt långt!

4. Eldkvarn - Hunger hotell
Eldkvarn kom tillbaka med ett album med korta låtar. Och de lyckas trollbinda redan från första låten Bröllopssång #1, en fantastisk pianoslinga och Pluras livsvisa röst. Det är förvisso ganska enkla knep och pastischer de tar till här, men de gör det väldigt bra.

3. Rasmus Faber - So far
Den som någonsin kommer på fest hos mig eller annan tillställning då jag väljer musiken kommer att få dansa till den här musiken. Det är sprudlande dansvänlig housemusik, med gitarrer, blås, sång, glädje!

2. Håkan Hellström - För sent för edelweiss
De här två albumen står i särklass i år. Håkan blir bara bättre och bättre för varje album som går. Här radar han upp fler guldkorn än någonsin tidigare på ett album. Men han djupdyker ett par gånger också. För en lång lång tid är kanske hans bästa text hittils. Den blir ännu starkare om man läser den rakt av med eftertanke

Du säger att du är stark
att du varit igenom det här förut
du kommer fortsätta finns inte mycket mer att säga nu

/.../
Någon dag är jag din jakttrofé som du övergav
någon dag kanske jag kör över dig här utanför
varför måste vi döda varandra?
Nåt säger mig att du blir borta en lång lång tid

Håkan har en särställning i mitt musikintresse, han kombinerar text, musik, sång, passion på ett sätt som ingen annan gör enligt mig. I och med För sent för edelweiss förnyar han sig ännu en gång jämfört med hans historia. Det trodde jag knappt var möjligt. Han bevisar bara att vad han än tar sig till blir det till guld. Den som inte tror att han kan göra soul bör lyssna på Kär i en ängel.

1. Frida Hyvönen - Silence is wild
Vad finns det att säga om denna skiva som inte redan är sagt? Ända sedan jag köpte skivan har ingen annan musik känts lika viktig. Det fanns också en hel helg där jag överhuvudtaget inte lyssnade på något annat. Det ryms mer än en hel värld i Fridas röst och sånger. Varje låt är små självständiga epos med huvudpersoner, tragik, komik, kärlek, oförstånd, hjältar, djur med mera. En gång blev jag så inspirerad att jag mailade till Frida och bad om tips hur man lär sig spela piano som henne. Jag fick aldrig något svar. Men jag har ju musiken, och utifrån den kan jag, efter alla hundratals lyssningar, börja förstå hur hon skapar sin magi. För magi är vad det är, detta är ett av 2000-talets allra bästa album!



Bubblare. Esbjörn Svensson Trio - Leucocyte
Övriga album har jag ungefär rangordnat efter antalet lyssningar. Det går inte riktigt att applicera på den här skivan. Jag har inte lyssnat på den så ofta. Det är inte lättlyssnat, men det är otrolig rik musik. Den är bortom alla genreindelningar bortom alla gränser, helt improviserad av tre extremt samspelta musiker som känner varann väldigt väl. Nu finns inte bandet mer. Under min livstid har jag aldrig känt sådan saknad efter ett band. Leucocyte markerade en startpunkt för något nytt, den är inte som deras tidigare skivor. Den är friare, kompaktare och mer innehållsrik. Köp den och gå in i en helt ny värld, bortom allt vad popmusik och dansmusiken ovan heter.


God jul!

Några låtar från 2008

Hej. Här är några låtar från 2008 som jag vill berätta om. Inte nödvändigtvis de bästa, men det är några som förtjänar att nämnas och som inte får glömmas bort.


Abalone dots - Little sparrow
På ett sätt måste jag bara älska att fyra unga, svenska tjejer gör något så udda som riktigt bra countrymusik. Men de skulle bli ännu bättre om de gjorde om sina texter och placerade dom på brevid Håkan Hellströms Ramlar om man säger så. Bäst på nya skivan är Dolly Parton-covern Little sparrow, här ser ni versionen från Allsång på skansen.




The Last shadow puppets - The age of the understatement
Jag fullkomligt älskar den här låten, med de smattrande trummor, stråkarna, uttalet av ordet "seduction", allt!

PSL
Överhuvudtaget gillar jag alla som har framfört låtar på PSL, Florence Valentin, Looptroop rockers, Anna Ternheim, Dungen, Hello saferide, Glasvegas, Markus Krunegård med flera. Men allra bäst var Frida Hyvönens Dirty dancing (se nedan).

Parker Lewis - Cezanne
Samplar man Monica Zetterlund vinner man en motorväg till mitt hjärta. Briljant!

Eldkvarn - Lilla Sofie
Pratar man Eldkvarn blir det ofta Plura, Plura, Plura. Men då missar man två saker, dels att Eldkvarn är ett helt band, dels att hans bror Carla skriver fantastiska låtar. Carla skriver inte lika många som Plura men väl så bra låtar. Till exempel gjorde han Konfettiregn som är Atlantis bästa låt. Hans Lilla Sofie handlar om en decemberdröm, en Parisresa. Och han får in textraden "vi lade några plektrum på Morrisons grav" så snyggt, så snyggt.

Vapnet - Inga fåglar
För en tid sedan började jag och en vän prata om, och minnas tillbaka till, Vapnetkonserten på HG i våras. Hur vi stod längst fram under Martin Hanbergs mikrofon och jublade, dansade och sjöng med så gott vi kunde. Jag hade nästan glömt hur fina låtar Vapnet hade men så skickade han youtube-länken till Inga fåglar och direkt mindes jag den låten från konserten trots att jag inte hört den på över ett halvår. En helt fantastisk poplåt! Jag kan bara hålla med NekohimeChiaki som har skrivit följande kommentar på youtube: "Allvarligt talat, jag vill gifta mig med refrängen, den är så bra DDD:"



Kristian Anttila - Västra Frölunda
Det här också underbar pop. Jag vill gifta mig med gitarriffet!

Frida Hyvönen - Dirty dancing
Årets bästa låt! Så stor slaget, så vackert!

And when I touched his sweeper's arms
with my piano fingers
he said "watch Frida, your hands will get dirty"
and I felt like I had a fever
the dark powers, the may flowers
the roads on which we travel
how he told me no and
how my young heart broke and
how a cold new world unraveled

Året som gick

Årets läsning
Per Olov Enquist: Ett annat liv
Plura Jonsson: Resa genom ensamheten - Svart blogg och Det ljuva livet
John Ajvide Lindqvist: Människohamn
Martin Kellerman: Rocky 10 år
Jan Gradvall
PSL - Per Sinding Larsen


Stockholm
Upprepade gånger har jag varit i Stockholm på konserter i år. Håkan Hellström, Jay-Z, Gnarls Barkley och senast Timbuktu & Damn!.


Norrköping
Jag tog mig till Norrköping fem gånger och såg Boban Markovic Orkestar, Håkan Hellström, Nina Ramsby Ludvig Berghe Trio, Florence Valentin och Moneybrother.


Sångerskor
Det här är inget nytt, men det är väldigt påtagligt. Jag förälskar mig lätt i kvinnliga sångröster. Jag vet egentligen inte om det är just för att de är kvinnor eller om det är slump. Till exempel tycker jag inte att det har dykt upp alls särskilt många bra manliga sångare säg de senaste fem åren. Jens Lekman och Martin Hanberg i Vapnet är två, men jämför det med Annika Norlin, Anna Ternheim, Anna Järvinen, Victoria Bergsman, Lykke Li, Veronica Maggio och Nina Ramsby. I år hette favoriterna Frida Hyvönen och Katie Melua.


Konserter
Livehösten var galen. Inom loppet av en vecka såg jag tre av mina största idoler: Jonas Kullhammar, Håkan Hellström och Moneybrother. Dessutom i år har jag sett magiska spelningar med Timbuktu, The Hellacopters, Vapnet, Lykke Li, Johnossi, Jay-Z, Boban Markovic Orkestar och Florence Valentin och då har jag förmodligen glömt några. Dessutom har John Doe på HG i Linköping har haft sitt bästa år sedan jag flyttade hit för fem år sedan.


Esbjörn Svensson
2008 var året då Esbjörn Svensson dog. Så orättvist, när Sverige äntligen hade ett jazzband som når långt utanför Sveriges och jazzens gränser.


Spotify
2008 var också året då Spotify kom. På sikt lär den här tekniken med streamad musik förändra skiv- och musikindustrin. Det har bara börjat.


TV
SVT har skärpt musikbevakningen och kört fyra riktigt bra public service-program: Papas kappsäck, Videokväll med Luuk (Janne Josefsson-avsnittet!), Hype och Dom kallar oss artister. Därtill kan vi addera PSL som ju gör public service-bevakning fast på nätet och i bloggform.


My favourite things
Jag köpte bara ett nytt instrument i år (har lagt en sådan begränsning på mig själv, annars skulle jag bli alltför fattig och trångbodd). Det blev ett piano. Men oj vilket bra köp, tiden flyger iväg när jag sätter mig där! Då upphör tid och rum och det ändå som gäller är ton, takt och rytm! På bilden syns också min övriga instrumentsamling: gitarr, ventilbasun, munspel, ukelele och en trumma. Nästa års instrument? Elbas eller en Korg Micro X (googla) är lågoddsare i dagsläget.

Florence Valentin - Pokerkväll i Vårby Gård

Plats 3: Florence Valentin - Pokerkväll i Vårby Gård

Jag har lyft 16 ton, vad får jag då?
- En konsumkupong
Jag har lyft 16 ton, vad får jag då?
- En bingolott

Florence Valentin är Sveriges eget The Clash och Dexy's midnight runners i ett och samma band. Blanda rock, soul, pop, kärlek och punk i en köksmixer och ut kommer låtar som Upp på sociala, ner på systemet och Smällar man får ta.

Det är är musik med fingret på pulsen både 2007, då plattan kom ut, men den stämmer lika bra nu som då. Sångaren Love sjunger om heroinister och kontorister, Systembolaget, polisen, hyckleri i politiken, Jonas Hassen Khemiri och mycket annat. Allt med ett vänsterperspektiv som slår underifrån.

En av skivans bästa låtar är den personliga Då skulle det inte vara jag där Love driver med sitt eget beteende. Om jag skulle va en ängel / Och om jag gärna spelar mespop varje kväll / Och om jag klara av det bra / Då skulle det inte va jag. Och sedan radar han upp en massa punkter som han inte tycker stämmer in på honom, men i sista versen vänder allt: Så om ni skulle se mig där / jag helst aldrig är / då är det nog bara jag.

Belackare kan alltid klaga på att det här har gjorts förr. Att det bara är simpla stölder från bland andra The Clash. Men då kommer man ifrån själva kärnan i musiken. Nämligen känslan man får av att lyssna. Jag har inga problem med att man hör tydliga referenser (eller kalla det stölder om det känns bättre), för även om Florence Valentin har andra band att tacka för sin nisch så tillför de ändå väldigt mycket friskt blod och vilja till musiken så att sånt inte spelar nån roll alls längre. Min mage och mitt hjärta gillar verkligen det här! Det är sjukt medryckande och väldigt sing-along-vänligt.

Producerar vapen i Bofors
för det säljer Sverige rekord på
så när det smäller i Pakistan
då är det smällar man får ta

Det finns väldigt många anledningar till att jag älskar det här bandet och den här skivan. Vi går igenom några punkter:
1) Love sjunger väldigt bra. Eller rättare sagt han tror på det han sjunger och då kan det aldrig bli dåligt. Det hörs i fraseringen och betoningen att detta är saker som ligger honom varmt om hjärtat.
2) Det smattrande pianot. Med ungefär samma sorts boogiekänsla som på Håkans senaste skiva.
3) Blåset! Trumpetaren Magnus är briljant. Gå och se honom live, han ger alltid järnet, så även på skivan.
4) Att texterna känns väldigt angelägna. Precis som med Mattias Alkberg BD:s Tunaskolan (Plats 8) delas det ut smällar till höger och vänster. För att vissa saker måste sägas helt enkelt.
5) Att man vill dansa när man lyssnar.

Det kanske är konstigt att vi aldrig springer på varann mer
jag har funderat på det
men jag hatar dom ställen du känner till och dom vännerna du rör dig med
och jag kan inte hjälpa det

En musikdag i Stockholm

Igår spenderade jag en musikintensiv dag i Stockholm med en polare. Vi lyssnade på Daft punk och A tribe called quest hemma hos honom på morgonen. Sedan gick vi till Aulos musik och jag köpte två notböcker (en med Bob Dylan och en Motown anthology), vi gick till 4 Sound och en annan instrumentbutik och kollade instrument. Vi var på Fade records och Pet sounds på Skånegatan. Jag köpte Koops första album, Sons of Koop, på Pet sounds. Sedan hann vi med att kolla klädbutiker och sneakersbutiker. Vi var på Operan och kollade efter lämpliga operabiljetter att ge bort i julklapp. Vi gick hem och lyssnade på Koop. Riktigt soft loungejazz kan man nog beskriva den som. Sedan lyssnade vi på Timbuktu som uppvärmning inför konserten på Berns. Där i vimlet såg vi Amanda Jenssen. Konserten var för övrigt helt lysande, Sveriges bästa entertainers. Chords gästade på några låtar. De körde Det brinner i Paris men som igår hette Det brinner i Aten och jag log stolt i min Helt off-t-shirt. Vi dansade till riktigt nice hipop-/soul-/r'n'b-musik på dansgolvet (absurt hög volym dock) innan vi gav oss av hemåt.

Jul!

Katie Meluas version av Have yourself a merry little christmas är en sådan låt som gör att man vill ligga i fosterställning i soffan framför stereon för evigt och bara lyssna.

Julstämning?

Detta är två låtar jag lyssnat mycket på den senaste tiden.


Eldkvarn - Huvudet högt
Avslutningslåten, avslutningsversen från fina, mycket dystra albumet Limbo.

Man kan bara älska och förlora stort
det finns alltid saker man inte skulle ha gjort
"att följa sitt hjärta" fem ord som jag köpt
man kan bara förlora och hålla huvudet högt






Jens Lekman - Cold swedish winter
Jens är en av de allra bästa som vi har.

And the cold swedish winter is right outside
I just need somebody to hold me through the night

Timbuktu - Alla vill till himmelen men ingen vill dö

Plats 4: Timbuktu - Alla vill till himmelen men ingen vill dö

Hon berättade om sitt jobb, om sin katt, om sitt liv
jag sa: "Det jag gör är lägger rap på ett beat"

Timbuktus styrkor är många, hans sångliknande flow är en, hans både humoristiska och samhällskritiska texter en annan, hans partnerskap med hela hiphopsverige vilket gör att han får bra beats och gästartister en tredje. Men det är när man ser honom live som han växer till Sveriges största lilla entertainer.

Vi lyssnade på Helt off / vi var helt väck / kyssar är hett stoff / till vi var helt näck / hon sa: "Jag vet att du är en riktig player" / jag sa: "Baby, skit i vad ryktet säger"

Men det här är ingen lista med liveartister utan med bra album. Och Alla vill till himmelen är Timbuktus bästa album hittills. Det är till och med ett album utan några egentliga snedsteg, vissa låtar brukar jag hoppa över (I väntan på vadå, Skjuter du, skjuter jag), men resten är rent hiphopguld.

Influenserna som hörs på skivan är många, hiphop (så klart), funk, reggae, världsmusik, pop. Det är en stor styrka, jag tycker att alla album tjänar på att vara varierade, annars orkar jag knappt lyssna på ett helt album. Jag lyssnar inte jätteofta på denna plattan längre, men när jag tar fram den inser jag varför. Jag kan texterna utantill på nästan alla låtar. Jag körde den så mycket 2005 att de satte sig kvar.

Hiphop kan vara kul för ibland dröjer det åratal innan man exakt uppfattar vad som sägs i en viss textrad. Alternativt tittar man i texthäftet så klart. Ett exempel för mig är från låten Åk dit, tredje versen, som jag inte uppfattade förrän efter många, många lyssningar.

Ja, och du tappade nästan andan
lackade som fan
när Amato svina ner din hytt
med lax från resturangen

På en personlig topplista över Timbuktulåtar plockar jag med många från denna plattan: Plotten tjocknar, Åk dit, Fruktansvärld, Kärlekens bandvagn, Generellt och Stirra ner. (Jovisst är titelspåret sjukt bra, men Timbuken har gjort många låtar som är bättre.)

Detta är Sveriges bästa hiphopalbum så vitt jag har hört. Skaffa det eller die cryin'.

A Camp! Nina!

Hurra för A Camp! De ska ut på turné i vår med nya skivan Colonia. Jag är sedan länge kär i Nina Perssons röst, och hon blir bara bättre och bättre med åren. Nya singeln Stronger than Jesus är finfin.

Turnén börjar i min och Ninas gamla stad Jönköping 2/4, men jag kommer nog se dem i Norrköping 9/4.



Konsertåret 2009 börjar ta lite form:
18/2 Hello saferide, Nkpg
19/2 AC/DC, Sthlm
9/4 A Camp, Nkpg
2/5 bob hund, Sthlm

Att bo i

Ibland, i vissa stunder av livet och tillvaron, hittar man skivor att bo i. Eller böcker, eller filmer eller vad annat som helst. "I wish I could find myself a good book to live in" som Melanie Safka sjöng i låten Look what they've done to my song ma, som Amanda Jenssen framförde i Idol men som för mig är en Nicolai Dunger-låt.

Jag bor just nu i följande dessa båda saker. Jag kan knappt slita mig, kan inte förstå hur jag hade det förut.

- Frida Hyvönen: Silence is wild. Mästerligt popalbum! Har spelat det nästan non-stop den senaste veckan. Det finns alltid nya aspekter att hitta.
- Per Olov Enquist: Ett annat liv. Vilken språkbegåvning! Hans hantering av orden är glasklar. Det är som när jag för några år sedan (minns ej något exakt tillfälle) insåg att fotot för en långfilm kan vara lika viktigt som manus, skådisinsatser eller regi. Det var något jag inte reflekterat över förut. Enquists språk liksom lyser, det känns så självklart. Och ändå har jag bara läst två kapitel. Jag har definitivt hittat en bra bok att bo i.